Kortpredikan 3 november 2021, S. Martin de Porres, ordensman

Rom 13: 8-10; Ps 112: 1-2, 4-5, 9; Luk 14: 25-33

Martin de Porres var son till en fransk adels­man i Peru och dennes in­dianska slavinna. Därmed hamnade han på ”den nedersta platsen” i samhäl­let och fick han utstå mycket per­son­­lig för­ned­ring. Som barbe­rare och sjukvårdare tog han sig an de fattiga och sju­ka. Ock­så präster bad om hans råd. Han blev do­minikansk lekbroder. Gud för­de honom ”på ödmjukhe­tens väg till him­lens härlighet”. (kollekt­bö­nen)

Alla bud sammanfattas i budet att älska sin nästa. ”Kärleken är lagen i dess fullhet”.

Varje förnuftig människa kan inse det. Den troende bejakar det med sitt hjärta. Aposteln säger i ett tidigare kapitel: ”I mitt inre beja­kar jag ju Guds lag”.

Därmed erfar människan sitt dilemma. Hon inser sin skyl­dighet att äls­ka. Hon bejakar det med sin vilja. Men hon klarar det inte. Hon hamnar hela tiden på debetsidan. Hon står i skuld.

Det hon inte kan, det kunde och gjorde Gud. Han sände inte bara sin Son, utan också sin Ande. ”Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan ge­nom den helige Ande”, sade aposteln i femte kapitlet.

I evangeliet formuleras det som ett krav, men egentligen är det en kär­lekshistoria. Inget kan vara viktigare än att leva i den fulla kärle­ken, den mottagna och besvarade kärleken till Je­sus. ”Ingen kan vara min (=Jesu) lärjunge om han inte avstår från allt han äger”.

Det ser olika ut i praktiken. Somliga kallas till äktenskap, andra till celi­bat, ”var och en efter det mått av tro som Gud har tilldelat ho­nom” (tolf­te kapitlet).

Men alla är kallade att tro på och besvara den kärlek som sam­man­fat­tar och fullbordar lagen.

Martin de Porres bad på nätterna inför det allraheli­gas­te sakra­men­tet.

Vi tar emot och låter oss bindas vid denna kärlek i den heliga eukaris­tin.

                                                                                                        pater Ingmar Svanteson