Kortpredikan 3 juni 2024, SS Charles Lwanga och följeslagare, martyrer
2 Pet 1: 2-7; Ps 91: 1-2, 14-16; Mark 12: 1-12
Dagens avsnitt ur evangeliet berättar om vägen bort. Läsningen ur andra Petrusbrevet om vägen hem.
Arrendatorerna vill ”få del av arvet”. Människan vill vara sin egen Gud, leva på egna villkor.
Deras motstånd drivs till det yttersta. De dräper arvtagaren.
Andra Petrusbrevet beskriver den rättvända vägen: tro, styrka, kunskap, självbehärskning, uthållighet, gudsfruktan, broderlig omtanke, kärlek.
De mänskliga dygderna är präglade av de gudomliga, tro, hopp och kärlek. Det är dessa tre som ger de mänskliga dygderna kraft och rätt inriktning.
Målet är oerhört: delaktighet i gudomlig natur.
Människan som Guds avbild förvandlas till likhet med urbilden, inte som en ansträngning, utan som en gåva, mottagen genom de gudomliga dygderna tron, hoppet och kärleken.
Tron kan säga som de onda gjorde, men nu är det rättvänt: ”då blir det vi som får arvet”.
Finns det fler än dessa två vägar? När dimridåerna skingrats, visar det sig, enligt skrifterna, att varje människa går på en av dessa två vägar.
Martyrerna i Uganda, Charles Lwanga och hans följeslagare, brändes till döds år 1886 av deras unge hövding. De var hans pager, men kritiserade den ekonomiskt lönsamma slavhandeln och vägrade att låta sig utnyttjas till otukt.
Vägen bort och vägen hem.
pater Ingmar Svanteson
