Kortpredikan 3 juni 2019, SS Charles Lwanga och följeslagare, martyrer
Apg 19:1-8; Ps 68:2-4,5ac, 6-7b; Joh 16:29-33
Martyrerna i Uganda, Charles Lwanga och hans följeslagare gav kyrkan nya afrikanska martyrer. Året var 1886. De förenas med dem från den tidiga kyrkans tid, vilka prisas av Augustinus och Chrysostomos. Påven Paulus VI förundrades över detta när han helgonförklarade dem 1964. I vår tid utökas skaran afrikanska martyrer nästan varje dag.
Hela tiden pågår en osynlig samverkan mellan den enskilde och de många i ”de heligas gemenskap” (communio sanctorum). Vi behöver den helige Ande både när vi prövas och för att förbli i rätt tro.
Paulus möter ”lärjungar” i trakten kring Efesos som bara blivit döpta med ”Johannes-dopet”. De hade inte hört att det fanns någon helig Ande.
Kyrkan lär oss att Anden ges i dopet och konfirmationen.
Ändå - hjärtat fångas lätt av oro och bristande mod. ”Nu tror ni,” säger Jesus, men ”den stund kommer då ni skall skingras”. Modet sviktar när tron angrips eller ifrågasätts.
Alla behöver ”de heligas gemenskap”. Martyrernas vittnesbörd är en bekräftelse av Jesu ord: ”Var inte oroliga, jag har besegrat världen”. De svaga får hjälp av de starka.
”O du helige Ande, kom, uppfyll dina troendes hjärtan och tänd i oss din kärleks eld.”
pater Ingmar Svanteson
