Kortpredikan 3 april 2019
Jes 49:8-15 Ps 145:8-9,13c-14,17-18 Joh 5:17-30
Genom sin profet tröstar Herren sitt folk: ”Kan en moder glömma sitt barn? Och om hon än kunde glömma sitt barn, så skulle dock jag inte glömma dig.”
Profetens ord når sin fullbordan i Jesu ord om sig själv som Faderns Son.
Sonen är fullkomligt ett med Fadern. Han följer inte sin egen vilja utan Faderns som har sänt honom.
Fadern ”äger liv”. Han har inte fått det av någon annan. Han är ju källan till allt liv. Fadern har gett Sonen makt att döma och makt att ge liv.
Det skall en gång ske i en yttersta dom då ”den som har gjort det goda skall uppstå till livet, och de som har gjort det onda skall uppstå till domen”.
Men det föregrips redan i tiden, när Sonens ord förkunnas. Jesus säger det: ”Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han faller inte under domen, utan har övergått från döden till livet”.
Kyrkan, vår moder, tröstar sitt folk. Hon påminner oss om att Herren inte har glömt sitt folk. Modern ger sina barn Sonens mest förtätade ord i den heliga eukaristin.
Det kallas ”odödlighetens läkemedel”, försmaken av det eviga livet.
pater Ingmar Svanteson
