Kortpredikan 29 februari 2020
Jes 58: 9b-14; Ps 86: 1-6; Luk 5: 27-32
”Du skall bli som en vattenrik trädgård, en oas där vattnet aldrig sinar.”
Kan man tänka sig ett hoppfullare löfte? Att ha tillgång till en källa som inte sinar.
Herrens önskan och vilja för människan formuleras redan av hans profet.
Det är de sjuka som behöver läkare. Jesus är människans läkare.
Fariséns sjukdom avslöjar sig i hans lätthet att döma.
Men också den som tvekar att fullborda sin omvändelse är sjuk.
Det står om Levi att han lämnade allt och följde rösten.
Benedictus anbefaller en måttfull föresats inför fastan. Han vill öppna våra ögon för den frihet som väntar på att tas i bruk. Inget kapitel i Benedictus regel talar så mycket om glädje som kapitlet om fastan.
Att bryta med en ovana får glädjen att rinna till, som vattnet i den oas profeten talade om.
Vi anar glädjen i den blick som såg på Levi.
Levi måste ha ”hört” glädjen i Jesu ord: ”Följ mig!”
Samma befriande glädje finns i Jesu oändliga tålamod med den som ”förlorat spänsten” i sitt liv.
Jesus har kommit för att fullborda profetens löfte.
”Du skall bli som en vattenrik trädgård, en oas där vattnet aldrig sinar.”
pater Ingmar Svanteson
