Kortpredikan 28 mars 2019
Jer 7:23-28 Ps 95:1-2,6-9 Luk 11:14-23
Mitt i fastetiden hör vi Herrens ord genom profeten Jeremia, varnande och vädjande, omutligt sanna och ändå hoppfulla.
”Hör min röst, så vill jag vara er Gud, och ni skall vara mitt folk.”
”Men de ville inte höra eller böja sitt öra till mig, utan vandrade efter sina egna rådslag.”
Människan blir ett rike i strid med sig självt och därför ödelagt. Hon lyssnar inte till den Gud som skapat henne med sitt ord.
De egna rådslagen leder inte till frihet, utan till en fångenskap som hon själv inte kan ta sig ur. Den som dövar sitt samvete dödar sig själv. Vem skall då ge henne liv?
Evangeliet berättar, vem som helst kan höra eller läsa det, att Jesus befriar den stumme ur hans fångenskap
Han förklarar själv vad som sker: ”Om det är med Guds finger jag driver ut demonerna, då har Guds rike nått er”.
Evangeliets ord kan ifrågasättas. Människan kräver egna tecken och avvisar det som ges.
Låt oss be om mod att upptäcka den egna och återkommande ohörsamheten.
Men evangeliet kan också höras. Människan hör en vädjande, varm och innerlig röst: ”O att ni i dag ville höra hans röst!”
Så att hon på nytt upptäcker sanningen och kraften i Herrens ord.
”Hör min röst, så vill jag vara er Gud, och ni skall vara mitt folk.”
pater Ingmar Svanteson
