Kortpredikan 28 januari 2020, S. Thomas av Aquino, präst och kyrkolärare
2 Sam 6: 12b-15, 17-19; Ps 24: 7-10; Mark 3: 31-35
Den glatt dansande David och den logiskt tänkande Thomas, båda är Jesu bröder.
Kung David dansade framför arken, när den fördes in i Davids stad och placerades i tabernaklets allraheligaste del.
Thomas kämpade inte bara med sin tanke. Han diktade också hymner, bland annat till Kristi Kropps och Blods högtid. De sjungs när det allraheligaste sakramentet bärs i procession, och inför det Nya Förbundets tabernakel.
När Thomas sökte sig till dominikanerna reagerade hans adliga familj, som hade tänkt sig något ’finare’ än en tiggarorden för sin son. Thomas framhärdar i sin vilja och blev lärare för hela Guds familj.
Jesu mor och hans bröder sökte efter Jesus, men hans uppdrag fördes vidare, ut i den större familj som "gör Guds vilja".
Efter att under en mässa hade fått en vision kallade Thomas allt han tänkt och skrivit "idel halm". Tomas Merton berättar om det, men tillägger: "Akta er för den som säger att skolastisk teologi är idel halm innan han har besvärat sig med att läsa något av den".
Det råder ingen motsättning mellan tro och förnuft, mellan tanke och dikt, mellan logik och dans. Men de får inte blandas ihop hur som helst.
När den oordnade känslan får styra förnuftet avstannar både den andliga tillväxten och samtalet mellan människor. Tron övergår och fullbordar förnuftet, men strider inte mot det.
”Mitt hjärtas tanke skall vara förstånd”, sjunger David. ”Vi tänker Kristi tankar”, säger aposteln.
Människan är kallad att med både kropp och själ förhärliga Gud.
pater Ingmar Svanteson
