Kortpredikan 28 augusti 2019, S. Augustinus

1 Thess 2:9-13; Ps 139:7-12ab; Matt 23:27-32

Paulus berättar hur han ”förmanade och uppmuntrade” de troen­de i Thessalonike.  Han ”vädjade” till dem att leva ett liv ”värdigt den Gud som kallat dem till sitt rike och sin härlighet”.

Det avgörande var att de tog emot hans predikan inte som ”män­ni­sko­ord” utan som ”Guds ord, som också visar sin kraft hos er troende”.

Det var Guds ord som avgjorde och fullbordade Augustinus om­vändelse. Han följde ett barns utrop: ”Tag och läs”. Han läste Pau­li ord om att bryta med festande och drickande, med otukt och orgier, men fortsättningen var ännu viktigare: ”Ikläd er herren Jesus Kristus”.

Augustinus erkän­ner att insik­ten kommer sent. Han hade själv va­­rit "utan­för" sig själv, på jakt efter det skapade. 

Men det ljus han finner är inte vilket ljus som helst. Det är inte ba­ra starkare än allt annat ljus, det är an­nor­lunda, eftersom det har skapat allt.  

Ljuset fanns i honom, men han kunde inte själv nå det. Därför be­hövdes en medlare, Jesus Kristus, som är vä­gen, sanningen och livet.

Augustinus´ ord om sin omvändelse vittnar både för den orolige, den vankelmodige och den tröge. Människan måste ta steget, men det avgörande är det Ord som kallar: "Du strå­la­de, du skim­rade och skingrade min blindhet."

                                                                                             pater Ingmar Svanteson