Kortpredikan 27 februari 2020

5 Mos 30: 15-20; Ps 1: 1-4, 6; Luk 9: 22-25

Många klagar över hur svårt det är att se klart och hitta rätt i livet, men när klarhet erbjuds, ryg­­gar hon ofta tillbaka. Ibland med go­da skäl när ”klarheten” är falsk, men tyvärr ryggar hon också tillbaka inför sanning­en.

Det finns en förförisk lust i människan att förbli i dunkel och am­biva­lens, till och med i svaghet och sjukdom. Ibland motiveras det elegant. Man vill ”hål­la alla dörrar öppna”.

Det lockande är att hon får fort­sätta att kret­sa kring sig själv, trots att det är oftast är så plågsamt. Det är inte behag­ligt att leva i fängelse, att leva ”in­krökt i sig själv”. 

Mose ställde folket inför ett tydligt val: "Liv och död, väl­sig­nelse och förbannelse".

Gud tvingar inte. Det är människan som väljer. "Om ditt hjärta vän­der sig bort och du inte vill höra, om du låter förföra dig”. Inte ens den som låter förföra sig kan skylla ifrån sig.

Je­sus bekräftar och klargör: "Den som vill rädda sitt liv skall mis­ta det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall rädda det".

Att ”rädda sitt liv” betyder att leva sitt liv på egen hand, med sig själv som herre och vägledare - som om människan hade skapat sig själv. Det betyder att mista sitt sanna och verk­liga jag, och där­med sitt liv.

Jesu ord, att "förneka sig själv och varje dag ta sitt kors", betyder inte att nedvärdera det liv vi har fått. Jesus förutsätter respekt för och kärlek till den egna kroppen och själen. ”Du skall älska din nästa som dig själv.”

Men det betyder inte att människan är sin egen herre. Att styras av sig själv och sin egenvilja slutar i en självkärlek och självfixering, som blir ett fängel­se.

Kristus Jesus har kommit för att befria människan från detta illu­so­riska liv och låta henne ta sitt sanna liv i be­sitt­ning.

Jesu kors, hans död och uppståndelse, är källan till detta nya liv.

Att ”varje dag ta sitt kors” är att följa Jesus tätt i spåren, lyda hans bud och ingenting föredra före kärleken till honom.

Det nya livet har sin källa i den heliga eukaristin.

                                                                                          pater Ingmar Svanteson