Kortpredikan 26 oktober 2023
Rom 6: 19-23; Ps 1: 1-4, 6; Luk 12: 49-53
Liv eller död. Evigt liv eller evig död. Den slutliga skillnaden i tillvaron. Vi hör det både ur Pauli och ur Jesu mun. Psaltarens första psalm beskriver det som två vägar. Paulus använder en annan bild. Människan ställer sina lemmar och krafter antingen i orenhetens och laglöshetens tjänst, vilket leder till död, eller i rättfärdighetens tjänst, vilket leder till helighet och liv.
Ändå är det inte bara ett mänskligt val. Då stannar det i moral och enbart mänskliga föresatser.
Att välja livet är ett svar på Guds initiativ. Förnuftet behöver lyssna till Guds ord, få del av tron och dopet. Därför formuleras inte det goda slutet som resultatet av ett mänskligt val, utan som en gåva.
”Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus, vår Herre.”
Det eliminerar inte viljans roll. Det finns en ovilja, som måste dö. Också i den människa som bejakat tron.
Jesus har kommit för att tända en eld. Elden avslöjar och förbränner allt i människan som inte vill Guds vilja, olydnaden. Men också egenrättfärdigheten, oviljan att ta emot nåden som en ren gåva.
Elden är i Skriften inte bara en bild för dom och särskiljande, utan också en bild för den helige Ande. Reningens eld bereder väg för kärlekens eld.
När kampen fullbordats är det nåden som triumferar. Nåden helgar och fullbordar människans vilja med kärlekens eld.
Inför det eukaristiska offret ber vi: ”Rena oss genom din nåd, och helga oss i dina mysterier”.
pater Ingmar Svanteson
