Kortpredikan 26 mars 2022

Hos 6: 1-6; Ps 51: 3-4, 18-21ab; Luk 18: 9-14

Den ödmjuke tullindrivaren möter vi i Benedictus regel, på öd­mjuk­­he­tens tolfte steg. Det är den broder som ständigt ber med tull­indri­varens ord: ”Her­re, jag är inte värdig, jag syndare, att lyfta mina ögon mot him­len”.  

Med honom har det hänt något. Hans böjda huvud är inte en ”from” gest. Allt är äkta. Det märks på att ”det goda blivit en vana och dyg­den en lust”. Vad har hänt med honom?

Jesus säger det i koncentrerad form ”Den som ödmju­kar sig skall bli upphöjd”. Benedictus säger att det sker ”strax”. Det betyder att det är Gud som handlat och handlar med honom.

Förvisso inte utan männi­skans med­verkan. Den som smiter undan handling­en, med honom händer ingenting. Profeten säger att hans kärlek liknar dag­gen, ”som tidigt försvinner”.

Ändå är ödmjukhet något mera är frukten av mänskliga handlingar. Ödmjukhet är en gåva, en frukt av nåden. – Någon suckar: Räcker det inte ens att försö­ka ”bli ödmjuk”? Nej, människan kan inte göra sig själv öd­mjuk. Det är det be­friande budskapet.

Benedictus antyder ödmjukhetens hemlighet. Han säger att bro­dern gör det goda ”av kärlek till Kristus”.

Herren inte bara undervisar om ödmjukhet. Han ödmjukade sig själv när han gick ödmjukhetens väg. Genom sin ödmjukhet vred han hög­modet ur fi­en­dens händer och genom sin Ande driver han ut högmod och trög­het ur vå­ra hjärtan.

Staretsen Siluan säger: ”När själen ser Herren, när hon ser hur mild och öd­mjuk han är, blir hon själv fullständigt ödmjuk och ön­s­kar sig Kristi ödmjukhet mer än allt annat. Hon söker denna ödmjukhet som övergår allt förstånd och är omöjlig att glömma”.

Profeten Hosea visar samma väg när han säger: ”Låt oss lära kän­na Herren, ja, låt oss sträva efter att lära känna honom”.

Att ”lära känna Herren” är mer än kunskaper i huvudet. Att ”känna” Her­ren är att ha gemenskap med honom, att bli delaktig av ho­nom och där­­­med av hans ödmjukhet.

Han säger: ”Kom till mig ni alla som bär på tunga bördor. Lär av mig som har ett milt och ödmjukt hjärta”.

Det är därför kyrkan firar den heliga eukaristin och uppmanar till ständig bön.

                                                                                                                        pater Ingmar Svanteson