Kortpredikan 26 juni 2021, Vårfrumässa
1 Mos 18: 1-15; Luk 1: 46-50, 53-55 (resp.psalm); Matt 8: 5-17
”Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak.”
Ändå gör Herren det, genom sitt ord. Hans eviga ord hindras inte av geografiska avstånd. Det går in under officerens tak. Hans tro är stark och hans tjänare botas.
Herren gick in under trädets skugga vid Abrahams tält. Han övervann både Abrahams och Saras tvivel och gav dem löftet om en son.
Han gick in under människans skugga när han blev människa i Marias sköte.
Han gör det i genom sitt ord och i varje eukaristi. Men endast tron upptäcker det.
Officerens tro gör till och med Jesus förvånad. ”Säg bara ett ord så blir pojken frisk”.
Själens vankelmod botas när den gör Herrens ord till sina ord. Hon kan säga till de onda tankarna som officeren kunde säga till sina tjänare: ”Gå!” Till de tankar som gör mig upprörd, självömkande eller uppgiven.
Kanske luras tankarna av de många syndafallen, som gör mig andligen ”gammal”. De tänker som Sara: ”så gammal som jag är”. Tankarna sätter gränser för Guds förmåga.
Tron säger till de goda tankarna: ”Kom!” Det räcker inte med att stå emot det onda. Människan behöver hjälp av goda tankar.
Den sjuka viljan hämtar kraft från Guds ord. Dag och natt mediterar hon över dem. Hon läser profetens ord: ”Ännu när de blir gamla skjuter de skott”. Eller ordet till Sara: ”Är något så underbart, att Herren inte skulle förmå det?”
Orden är oss givna för att bota vår splittrade och vankelmodiga vilja. Tron upplyser förståndet och människan ser vilken kraft som lagts i hennes händer. Viljan får ny kraft och kan storma murar.
Kyrkan vet det. Hon har lärt det av Maria: ”Må det ske med mig efter ditt ord”. Eftersom hon inte är ren som Maria upprepar hon den hedniske officerens ord i varje eukaristi:
”Herre, jag är inte värdig att du går in under mitt tak, men säg bara ett ord, så blir min själ helad”.
pater Ingmar Svanteson
