Kortpredikan 26 juli 2021, SS. Joakim och Anna, jungfru Marias föräldrar

2 Mos 32: 15-24; Ps 106: 19-23; Matt 13: 13-35

Det israelitiska folkets dans kring guldkalven kan tyckas primitiv och barnslig, men är en tydlig bild för dagens he­donism där livets mening blir förströelse, ”to have fun and pleasure”. Samti­digt har leda blivit en folksjuk­dom i västvärlden.

Ledan drabbade också munkarna i deras enformiga liv. De talade om ”middagsdemonen”, acedia, ledans och likgil­tighetens last. Den frestade dem att söka förströel­se i stället för att hålla ut i ar­bete, bön och läsning.

Frukterna av att hålla ut med denna ordning kan verka oansenli­ga, jämfört med allt vad världen tycktes erbjuda av häftiga kickar. Ett litet senapskorn eller en liten surdeg ser inte mycket ut för värl­den.

Men livet i Kristi efterföljelse ger en annan eftersmak och grund­ton: frid och glädje. Även om vi ständigt förlorar den på grund av bristande ödmjukhet, vet vi var glädjen finns, vänder om, söker den och väntar tills den på nytt tar hjärtat i besittning.

Den saliga jungfrun Marias föräldrar Joakim och Anna hörde till dem som ”väntade på Israels tröst”. De hörde till dem som inte gav upp hoppet.

Påven Franciskus har för fjärde söndagen i juli, i närhet till Joa­kim och Annas dag, inrättat en särskild dag för mor- och far­för­äld­rar.

Låt oss be för dem, inte minst för dem som lämnats isolerade un­der pan­demin. Låt oss vårda kontakten med dem, lyssna och lära av deras erfarenheter.

Benedictus säger att de äldre skall älska de yngre och de yngre vörda de äldre.

                                                                                                                   pater Ingmar Svanteson