Kortpredikan 26 juli 2019, Joakim och Anna, jungfru Marias föräldrar
2 Mos 20:1-17; Ps 19:8-11; Matt 13:18-23
Gud ingår förbund med sitt folk. "Jag är Herren, din Gud." Folket bejakar förbundet och kan därmed säga: ’min Gud’.
Förbundstexten innehåller bindande bud. Avsikten är att upprätta ett ömsesidigt förbund, och skapa ordning där annars maktkamp, oordning och kaos tar över. Buden ger allt sin rätta plats i en återupprättad helhet.
Även om buden först är riktade till Israels folk är de samtidigt allmänmänskliga. Förbundets Gud är den Gud som skapat allt.
För att buden skall fullbordas och bära frukt måste de skrivas inte bara på stentavlor, utan i människans hjärta.
”Lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus.”
Därför sås buden ut som såningsmannen sår sin säd i jorden. För att människan skall höra med hjärtats villiga öra, fullborda i handling och bära frukt.
Den som hörde och bar frukt mer än någon annan var jungfru Maria. Hon bar hundrafaldig frukt.
Därför firar kyrkan också hennes föräldrar Joakim och Anna. Vår kunskap om Marias föräldrar finns i en tidig kristen skrift[1]. Den hör inte till de kanoniska skrifterna (bibeln), men lästes bland de första kristna. Detta vittnar om hur man tidigt anade Marias förblivande jungfrulighet.
Längre fram i historien har Kyrkan bekräftat det i sin lära om hennes utkorelse och fullkomliga renhet (Immaculata).
Marias roll fortsätter i kyrkans liv. Hon är den personifierade Kyrkan, som förmedlar Sonens helighet, vishet och rättfärdighet till människan.
De troende lever i detta när de lyssnar till Guds ord och firar den heliga eukaristin.
pater Ingmar Svanteson
[1] Det s.k. Jakobs protoevangelium från mitten av första århundradet.