Kortpredikan 26 januari 2021, De heliga Robert, Alberic och Stefan, cisterciensabbotar
Heb 10: 1-10; Ps 40:2, 4ab, 7-8a, 10, 11 Mark 3: 31-35
Hebreerbrevet kallar ”lagen” en ”skugga av det goda som skall komma”. Här gäller det särskilt vad lagen säger om djuroffer.
Redan Psaltaren antyder att djuroffer inte var Guds egentliga önskan. De kunde kosta på och påminde israeliterna om att allt som lantbruket gav ytterst var gåvor av Gud. Med en slags gudomlig pedagogik pekar de vidare.
I Hebreerbrevet läggs några verser ur psaltaren i Jesu mun som antyder djuroffrens fullbordan. ”Brännoffer och syndoffer gladde dig inte… Se, här är jag. Som det står skrivet om mig i bokrullen har jag kommit, Gud, för att göra din vilja”.
Alla djuroffren sammanfattas och fullbordas när ”Jesu Kristi kropp blev offrad en gång för alla”. Det nya är att detta offer sker frivilligt. Jesus frambär sig själv och är därför både präst och offerlamm. Samtidigt säger författaren att ”vi har helgats” genom Jesu Kristi offer.
Hans enda offer görs närvarande i varje eukaristi. Teologin har sett offret däri att hans kropp och blod görs närvarande skilda från varandra i bröd och vin. Att blodet är skilt från kroppen antyder hans död.
Samtidigt förenas det i den lilla partikel som prästen efter fridshälsningen låter falla i kalken. En symbol för att kroppen åter får liv i uppståndelsen. Prästen ber tyst: ”Må vår Herres Jesu Kristi kropp och blod, förenade i denna kalk, ge oss del i det eviga livet”.
Kristi överlåtelse och offer sker frivilligt. Också de troendes helgande sker frivilligt.
När den eukaristiska bönen påmint om Kristi offer fortsätter den: ”Må han fullkomna oss till en evig gåva åt dig”.
De troendes helgelse sker i kraft av Kristi offer, som tas emot i den helige kommunionen. Kommunikantens ”Amen” tar emot den kraft som förvandlar och stärker människans vilja så att hon med hela sitt liv kan säga: ”Ske din vilja”.
Med Jesu ord: ”Den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor”.
pater Ingmar Svanteson
