Kortpredikan 25 september 2019
Esr 9:5-9; Tob 13:2,4,6-8; Luk 9:1-6
Templet var uppbyggt i yttre hänseende, men i övrigt var Guds lag bortglömd. Esra, präst och skriftlärd, blir förfärad över vad han ser. Han ber på sina knän, han "skäms och blygs", "våra missgärningar har växt oss över huvudet".
Att templet byggts upp igen ser han som att "ett litet ögonblick" av nåd, "något litet andrum". ”Gud har låtit en räddad skara bli kvar,” ”I vår träldom har vår Gud inte övergett oss.”
När Jesus första gången skickar ut sina lärjungar att förkunna och bota, får de inte ta med sig varken ”stav eller påse, inte bröd eller pengar". De är helt beroende av kraften i det uppdrag de fått.
Kristi lärjungar är botgörare, tjänare, utlämnade åt sin Herre och dem de är satta att tjäna.
Den som ser och bejakar det får "ett litet ögonblick" av nåd, "något litet andrum". ”I vår träldom har vår Gud inte övergett oss.”
Varje skede och händelse i Guds folks historia har något att lära alla varje annat skede, också vårt.
pater Ingmar Svanteson