Kortpredikan 25 maj 2019, S. Beda Venerabilis, präst och kyrkolärare

Apg 16:1-10; Ps 100:1b-3,5; Joh 15:18-21

Evangeliet förs ständigt vidare, men stöter också på ständigt motstånd.

Lukas berättar hur Anden "hindrar" Paulus att förkunna i Asien. Däremot kallas han genom en dröm att passera en annan gräns: "Kom över till Makedonien och hjälp oss". Paulus lyder ”genast" och evangeliet tar steget över till Europa.

Europa tycks idag ha glömt vad det en gång fick lära sig. En gång var det Kyrkan som lärde världen att fälla rätta domar. Idag tycks rol­lerna ombytta och världen dömer ut kyrkan. Och ofta med goda skäl. Kyrkan gör bot och måste göra det. - Men utan att glömma vad det i grunden handlar om.   

Jesus förvarnar om att "världen" ständigt skall bjuda motstånd. Jesus talar om hat. "Världen" betyder den människa och den mänsklighet som vill för­bli oberoende och vara sin egen herre. Den viljan låter sig styras av ärkefienden, som vill ha herraväldet över människan.  

Fienden förstod att Jesus kommit för att avslöja fiendens falska anspråk och befria människan. ”Herren har gjort oss och inte vi själva.”

Därför blev konfrontationen oundviklig. Och den fortsätter: "Har de förföljt mig, kommer de ock­så att förfölja er.” Den grund­lägg­an­de kampen fortsätter under Kyrkans väg genom historien. Mar­tyrernas antal har aldrig varit större än idag.   

Kyrkans egna synder får inte göra oss naiva eller modlösa. Låt oss be om urskilj­ningens gåva. Också när vi gör bot för egna syn­der. Vem skall annars avslöja djävulens slutliga avsikter? Världen dömer med skadeglädje. Kristus dömer för att upprätta.  

”Sträva efter det som finns där uppe där Kristus sitter på Guds högra sida”.

”Alla fiender skall läggas under hans fötter.”

Ur den tron växer hoppet.

                                                                                  pater Ingmar Svanteson