Kortpredikan 25 juni 2019, S. David av Munktorp, abbot
1 Mos 13:2,5-18; Ps 15:2-4b,5; Matt 7:6,12-14
Legenden säger att S. David var benediktinmunk i Munktorp på 1000-talet. Han firas som Västmanlands apostel. Historikerna är tveksamma, men ibland har legender visat sig rymma mera än vad det skeptiska ögat ser.
"Vill du åt vänster, så går jag åt höger, och vill du åt höger, så går jag åt vänster."
Abraham kan lösa tvisten med generositet och frihet. Visserligen tycks Lot i förstone få den bästa delen, men löftet till Abraham ser längre. Abraham lever i tron att Gud leder honom. Då behöver han inte ta strid i onödan. Tron ger frihet.
Samma frihet har den som förmedlar heliga ting, ord och sakrament. När de inte tas emot, behöver man inte argumentera i all oändlighet. Jesus uttrycker det drastiskt, men sakligt: "Kasta inte era pärlor för svinen". De första munkarna avslöjade sina insikter bara för dem som var beredda att följa dem.
Den gyllene regeln är praktisk. Människan har en kompass inom sig själv. ’Vill jag själv bli bemött som jag bemöter den andre?’ Samtidigt påminner den om att kärlek har med viljan att göra. ”Allt vad ni vill…” Den gyllene regeln vägleder och befriar, under förutsättning att vi följer den.
Det är många som följer den breda vägen och få som följer den smala. Trots att Jesu ord kan låta pessimistiska, tycks de ständigt bekräftas. Han frågar själv: ”Skall Människosonen, när han kommer, finna tro på jorden?” Ändå följer han sin väg och ger sitt liv för alla.
Abraham fick löftet att hans säd skulle bli lika talrik som stoftet på jorden. Han är föredöme i tro. Han blev Guds vän.
Den trånga porten och den smala vägen leder till livet. Den som följer den gör det för alla.
pater Ingmar Svanteson
