Kortpredikan 25 februari 2019
Syr 1:1-10 Ps 93:1-2,5 Mark 9:14-29
Visheten är lugn, eftertänksam, insiktsfull. Visheten är vacker.
Den besatte pojken är fångad av vishetens motsats. Han ”tuggar fradga och skär tänder”. Den onda makten vill ”ta livet av honom”.
Alla som lever har fått del av vishetens gåva, men den är ofta dold. Den motarbetas av den onda makten.
Kampen utkämpas i människans inre och har med tro att göra. Pojkens far ropar: ”Jag tror. Hjälp min otro!”
Jesus klagar: ”Hur länge måste jag vara hos er och stå ur med er?” Men han viker inte undan, han går in i kampen. Han botar och upprättar.
”Jesus tog pojkens hand och reste honom upp, och han steg upp”.
Han ger sina lärjungar de nödvändiga verktygen, tron och bönen. Tron som leder till bön och bönen som sker i tro. Också för att stärka tron måste vi be. ”Hjälp min otro!”
I tro ber vi den heliga eukaristin.
”I rikt mått skänks Vishetens gåva åt dem som älskar honom.”
pater Ingmar Svanteson
