Kortpredikan 25 april 2024, Markus, evangelist
1 Pet 5: 5b-14; Ps 89: 2-3, 6-7, 16-17; Mark 16: 15-20
”Hälsa varandra med kärlekens kyss.”
Petrus uppmanar sina brevmottagare att hälsa varandra med en ”kärlekens kyss”. Vulgatan säger: ”helig kyss”.
Det kristna bruket att underteckna brev ”med kärlekens kyss” torde inte vara så vanligt idag. Men det sker – kanske oftare än vi anar.
I Höga Visan önskar sig bruden ”kyssar” från brudgummens mun. Psalmisten önskar sig detsamma genom att lyssna till honom som kallas ”skönast bland människor” och ur vars mun det ”flödar ljuvligt tal”.
Kyssen blir sakramental, en kysk symbol för den ömsesidiga kärleken. Vi ser det i liturgin när prästen och de troende kysser altaret, evangelieboken, korset, ikonerna, eller när bibelläsaren kysser sin bibel, etcetera.
Men ”kyssen” sprider sig. De troende uppmanas att ge varandra samma ”kyss” genom att visa varandra ”ren syskonlik kärlek”.
Kyssen sprider sig vidare till umgänget med verktyg, som enligt Benedictus skall behandlas som ”heliga altarkärl”. Likaså när vi behandlar naturen varsamt och går ”med vänliga fötter på jorden” eller när den salige Johannes Paulus II kysste marken i de länder han besökte.
Det betyder inte romantisk verklighetsflykt. Petrus påminner om djävulen som går omkring och söker efter någon att sluka.
”Kärlekens kyss” påminner om att det finns en väg mellan naiv känslosamhet och känslokyla.
”Kärlekens kyss” vittnar om hur jord och himmel har försonats och förenats genom Kristi kroppsliga uppståndelse från de döda.
pater Ingmar Svanteson
