Kortpredikan 24 september 2022, Alla Sveriges skyddshelgon
Pred 11: 9-12: 8; Ps 90: 3-6, 12-14, 17; Luk 9: 43b-45
”Gläd dig i din ungdom”, säger Predikaren, ty snart kommer den tid då man ”fruktar varje backe”, den tid då också en trappa blir svår att ta sig upp för.
Benedictus uppmanar de yngre att ära de äldre, och de äldre att älska de yngre.
Mitt i fåfängligheten skymtar något nytt fram, där de olika generationerna kan tacka för och samverka med varandra.
Något liknande kan sägas om spänningen mellan det lokala och det globala. Finns det plats för fosterlandskärlek i den katolska världen? Vi ber ju denna dag att Sveriges skyddshelgon skall hålla sin skyddande hand över ”Sveriges land och folk.”
I veckans möte för präster och diakoner talade vår biskop om katolska kyrkan i Sverige som en närvaro av hela den världsvida kyrkan. Samtidigt påminde han om de lokala helgonen Elin (Helena) av Skövde och Bruno av Skara, alldeles i närheten av Lundsbrunn där mötet ägde rum.
Elin hade gjort en pilgrimsresa till det heliga landet och Bruno hade fått sin utbildning i Paris. Då kommer fosterlandskärleken på rätt plats.
Då kan också vårt land, dess språk och historia, dess natur och kultur, bli något som vi får tacka för.
Men för att inte låsas in i fåfänglighet, måste det peka mot det som övergår både ungdomlig kraft och nationell begränsning. Vi är kallade till helighet.
Vårt lands skyddshelgon vittnar om att vårt land är indraget i Herrens stora plan för alla folk.
Då kan vi med tacksamhet och hopp be ”för Sverige land och folk”.
pater Ingmar Svanteson