Kortpredikan 24 oktober 2019

Rom 6: 19-23; Ps 1: 1-4, 6; Luk 12: 49-53

Liv eller död. Den slutliga skillnaden i tillvaron. Vi hör det både ur Pauli och ur Jesu mun.

Den slutliga skillnaden börjar redan här i tiden. Psaltarens förs­ta psalm beskri­ver det som två vägar. Människan går på en av de två vägarna. Någon tredje väg finns inte.

Paulus använder en annan bild, men med samma innebörd. Antingen ställer män­­­niskan sina lemmar och krafter i orenhetens och laglöshetens tjänst, vilket leder till död, eller i rättfärdighetens tjänst, vilket leder till helighet och liv.

Ändå är det inte bara ett mänskligt val. Att välja livet är ett svar på Guds initiativ och kallelse. Viljan, given av Gud, låter sig be­röras av Guds ord och får del av tron och dopet. Det goda slutet är in­te resulta­tet av ett mänskligt val, utan en gåva. Men gåvan kan avvisas.

"Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus, vår Herre."

Jesus har kommit för att tända en eld. Elden avslöjar och förbrän­ner egenvilja och olydnad. Men ock­så egenrättfärdigheten, det högmod som inte vill ta emot nåden som en ren gå­va, måste upp­täckas och förbrännas.

Elden är i Skriften inte bara en bild för dom och särskiljande, utan också en bild för den helige Ande. Reningens eld bereder väg för kärlekens eld.

När kampen fullbordats är det nåden som triumferar. ”Guds gåva är evigt liv i Kristus, vår Herre."

                                                                                     pater Ingmar Svanteson