Kortpredikan 24 mars 2023
Vish 2: 1a,12-22; Ps 34: 17-21, 23; Joh 7: 1-2, 10, 25-30
Få texter i Gamla Testamentet är så tydligt profetiska som detta kapitel ur Salomos Vishet. Det målar en tydlig bild av Kristi påsk, men bilden är sedd med ”de gudlösas” ögon.
Därmed avslöjas hur ondskan ”tänker”. Ondskan rymmer en slags ”logik”, men den är förvriden.
De onda är utmanade av ”den rättfärdige”. I stället för att se och lära känner de sig ”skymfade”. Denna känsla får dem att gå till angrepp. De tål inte godheten. De ”vill undersöka om den rättfärdiges ord är sanna”. De saknar själva tålamod. Därför vill de pröva ”hur det är med hans tålamod”. Egentligen tror de inte att tålamod existerar. I ondskans värld är allt en ständig och meningslös kamp, där alla går under.
Mitt i detta resonemang skymtar en tydlig profetia om Kristi lidande. ”Är den rättfärdige Guds son, skall ju Gud ta sig an honom.” ”Vi skall döma honom till en neslig död.” Guds Son drar till sig Ondskan själv. Dess maktställning hotas. Det är samma mönster som när Jesus frestas i öknen.
”Hur är det med hans tålamod?” – Det stora och kosmiska möter i det lilla, i vardagen. Benedictus beskriver det: Den broder som ”tyst och medvetet bevarar tålamodet”, den som ”omfamnar hårda och motiga förhållanden, ja, till och med allsköns tillfogade orättvisor” och ”förbidar Herren”, står i samma situation. Jesu tålamod ”fortsätter” i hans lärjunge. Lärjungen kallas att följa sin Herre – och upptäcka påskens mysterium.
Cassianus berättar om en munk i Alexandria, som skändas av en grupp gudlösa ligister. De ropar hånfullt: ”Vad har denne Kristus utfört som du dyrkar?”
Han svarar lugnt: ”Han har utfört det undret att jag varken blir upprörd eller kränkt av alla era oförrätter och inte ens av ännu grövre”.
Tålamodet har sin källa i Kristi offer, närvarande i den heliga eukaristin. Vi äter och dricker tålamod vid dess källa. Vi lever av varje ord som utgår ur hans mun.
När vi säger vårt ”Amen” till den heliga kommunionen och fortsätter att göra det genom tålamodet upptäcker och smakar vi dess kraft.
pater Ingmar Svanteson