Kortpredikan 24 maj 2022

Apg 16: 22-34; Ps 138: 1-3, 7c-8; Joh 16: 5-11

Paulus och Silas har pryglats och kastats i fängelse, in i dess inner­sta ut­rym­me, med benen fastlåsta i stocken. Vid mid­natt ber de och sjunger lovsånger, medan de andra fångarna hör på.

De kunde sin psal­­ta­re. De fick sätta ord på sin smärta, men också sjunga om Guds väldiga gärningar. En tydlig bild för var­för vi ber och sjunger psaltaren, inte minst i tidegärden.  

Vad de sjunger om inträffar. Ett kraftigt jordskalv, dörrarna öpp­nas och bojorna faller av dem. Fångvaktaren blir förskräckt men kommer till tro och blir döpt med hela sin fa­milj. Han tvättar fångarnas sår efter pisk­rappen och låter du­ka ett bord i sin bostad i stor glädje. En frukt av psaltarsången.

I evangeliet ur Jesu avskedstal, får vi den teologiska förklaringen. Jesus skall lämna sina lärjungar. Apost­larnas hjärtan är för­la­made av sorg. Jesus säger att det är för deras bästa som han lämnar dem. Han skall sända den Hjälpare, vars verk vi ser i fängelset i Filippi.

Hjälparen skall ”visa världen vad synd och rättfärdighet och dom är”. Ordet ”vi­sa” är ett starkt ord, som snarast betyder ”överbevi­sa, de­mon­strera”. In­te främst en logisk ”överbevisning”. Snarast en ”bevis­ning” genom överväl­di­gan­de gär­ning­ar.

Det är den ”överbevisningen” som gjorde att Paulus och Silas fick del av när de sjöng lovsånger i fängelsehålan. Kroppslig smärta och andlig bedrö­vel­se förlorade sin mak­t över dem. Anden utförde sitt verk och fångvaktaren låter sig överbevisas av det han hör och ser.

Anden visar först vad synd är, bortvändhet från Gud. Den visar sig i att inte tro på ho­nom som Gud har sänt. Eller att inte tro på att Kristi ord läggs i vår mun när vi ber psaltaren.

Anden visar vidare vad rättfärdighet är: Guds befriande rättfärdighet. Gud be­friade och uppväckte Jesus från de döda. Genom sin uppståndelse och him­melsfärd bekräftar Anden att Jesu verk fortsätter.

Anden visar vad dom är. ”Den här världens härskare är dömd.” Anden visar att Jesus har besegrat den onde.

Mitt i nattens mörker sjöng Paulus och Silas lovsånger. De sjöng och tackade sig ur både mörker, smärta och bedrövelse. Det spred sig till fångvaktaren och hela hans hushåll. Så ser mission ut.

I varje eukaristi sker det som är större än alla jordskalv. Bo­jorna faller av och klagan förvandlas till ”lovsånger”.

                                                                                            pater Ingmar Svanteson