Kortpredikan 24 juni 2022, Jesu Hjärtas dag

 Hes 34: 11-16; Ps 23; Rom 5: 5b-11; Luk 15: 3-7

Alla bibelns liknelser, profetior, bilder och utläggningar om Guds kärlek kon­­­cen­treras i en dramatisk händelse. Soldaten sticker sitt spjut i Jesu hjärta och därur rinner det fram blod och vatten.

Gud lönar det hög­sta onda med det högsta goda. ”Kristus dog för oss medan vi än­nu var syndare”, säger aposteln.

Den som har sett mig, säger Jesus, har sett Gud. Jesu mänsk­liga hjärta är oupplös­ligt för­enat med hans gudomliga hjärta. Tron ser Guds hjärta i Jesu hjärta, förvandlas och tillber.

I olika skeden av historien har de troende mediterat över Jesu hjärta. Be­nediktin­nun­nor på 1200-ta­let och jesuiter på 1600-talet, men också evan­ge­­liska krist­na har visat Jesu hjärta sin kärlek.

Augustinus säger: Det finns inget effektivare sätt att väcka en an­nans kärlek än att själv älska först. Kärlek väcker genkärlek.

Benedictus talar om det ”vidgade” hjärtat. Jesu hjärtas kärlek är, enligt aposteln, utgjuten i den troendes hjärta genom den helige Ande. Det för­vandlar både vilja och känsla. Hela människan på­verkas.

Därför gör Jesus sitt hjärta till ett mönster för efterföljelsen: ”Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjär­ta”.

Benedictus säger: Det vidgade hjärtat löper Guds buds väg i kär­lekens outsäg­liga sötma.­

Kärleken rinner fram ur Jesu genomborrade hjärta.

I prefationen sjunger kyrkan: ”Så ville han dra alla till sig och låta oss ösa med glädje ur frälsningens källor”. 

I eukaristin dricker vi ur den kalk som flödar över och enligt pro­feten gläder människans hjärta.

                                                                                                              pater Ingmar Svanteson