Kortpredikan 24 januari 2023, S. Frans av Sales, biskop, kyrkolärare
Heb 10: 1-10; Ps 40: 2, 4ab, 7-8a, 10, 11; Mark 3: 31-35
”En skugga av det goda som skall komma.”
Hebreerbrevet jämför det första förbundets många offer med det nya förbundets enda och fullkomliga offer. Olikheten blir tydlig, nästan en kontrast.
Ändå fanns det nya redan i det gamla, om än bara som en skugga.
”Det nya är fördolt i det gamla.”
När Jesu anförvanter söker honom, låter han hälsa dem: ”Den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor”.
Hälsningen låter brysk, nästan avvisande. Det gamla får inte ”ta tillbaka” det nya. Men det betyder inte att det gamla upphävs eller nonchaleras. Det fullbordas.
Annars blir radikaliteten i det nya omänsklig, och i grunden okristen. Vi är kallade till fullkomlighet, inte till fanatism.
Frans av Sales (d. 1622) mötte i det reformerta Genève en fromhet som verkade konsekvent och radikal, men som ofta blev oförnuftig och omänsklig.
Frans visste att nåden inte förstör utan fullkomnar naturen. Nåden gör oss inte mindre mänskliga, utan mera. Nåden förstör inte den givna livsuppgiften, utan förskönar den och gör den vackrare.
Det är enligt honom falsk lära att försöka skilja det andliga livet från verkstäder, kontor, eller familjeliv.
Hans själavård var både sträng och mild, full av humor och sunt förnuft.
Förutom i klosterlivet finns det många andra ställningar i världen i vilka man kan uppnå fullkomligheten.
Hans bok Filoteatrycktes på svenska 1888 och lästes också av många icke-katoliker.
Redan Ireneus (d. ca 200) hade sagt: ”Guds ära är den levande människan”.
pater Ingmar Svanteson
