Kortpredikan 24 februari 2022
Jak 5: 1-6; Ps 49: 14-20; Mark 9: 41-50
Den som är bunden och beroende av sina ägodelar lever farligt. Cassianus varnar särskilt dem som kommit upp lite i åren. När girigheten ges näring växer den och kan bli roten till allt ont.
Det gäller också den som inte äger så mycket. Också klosterfolk kan strida om småsaker, även om de juridiskt inte äger något.
Redan lusten och viljan att äga är början till girighet. Ett sätt att förföra sig själv.
När vi hör om kvarnstenen runt förförarens hals kan vi förskräckas. Men förförelse sker i människans värld.
Och det gäller inte bara ”de andra”. Det börjar när hon låter de egna lemmarna förföra sig själv. Genom handen, foten eller ögat.
”Hugg av den, riv ut det!” Den bestämda handlingen avvisar det onda.
Mycket i samtiden säger att vi är hjälplösa offer för frestelser. Aposteln säger till lärjungarna att ingen prövas över sin förmåga.
Den som litar på apostelns löfte, och handlar därefter, gör en upptäckt. Kanske dagen efter.
Upptäckten att någon bistod henne.
Lärjungen som besegrar en frestelse säger inte att hon lyckats.
Hon vet att det var nåden som stod henne bi.
Hon tackar Gud. Och ber om att inte förhäva sig.
pater Ingmar Svanteson
