Kortpredikan 23 oktober 2019

Rom 6: 12-18; Ps 124: 1-8; Luk 12: 39-48

I Romarbrevets femte kapitel har Paulus undervisat om tillva­rons förvandling genom Kristi död och uppståndelse. I sjätte ka­pitlet undervisar han om hur människan får del av denna förvand­ling genom dopet.

Dopet är livets största gåva, men den tas emot i tro och är därför också ett val. ”Ni valde” säger aposteln, ”att av hela ert hjärta ly­da den lära som ni blivit införd i”. Den döpte har valt att använda sina ”lemmar” som redskap för det nya livet, ”för rättfärdigheten”.

Valet av det nya livet måste ständigt upprepas och fördjupas. Det sker i påsknattens bekännelse men upprepas varje dag.

Väljer människan "synden" och "begäret", blir hon "redskap för orättfärdigheten". Hon blir "slav" under den hon "lyder".

Paulus påminner de kristna om att de genom dopet "har återvänt till livet från döden". Genom Kristus står de "under nåden".

Valet måste göras inför varje frestel­se. 

Fienden går listigt till väga och använder sig av känslorna. Ibland de vredgade och aggressiva. Ibland med känslor av led­sen be­drö­velse, som får hjärtat att krympa. Lemmarna blir som förlama­de och krafterna tycks rinner bort.

Men sådana känslor är inte så starka som de ger sken av. De är främ­mande ockupanter och kan med nådens kraft avvisas.

När Paulus varnar och vägleder är han som den trogne och kloke förvaltaren i Jesu liknelse som ställer fram mat i rätt tid.

Guds ord och bönen är både mat och vapen. ”Vi kom undan som en fågel ur jägarens snara: Snaran gick sönder och vi kom un­dan.”  

Apostelns undervisning avslöjar den fiende som förslavar.

Men framför allt vill han föra oss in under nåden, in i den lyd­­nad som för till rättfärdighet och sann frihet, livet i Kristi tjänst.

                                                                                                   pater Ingmar Svanteson