Kortpredikan 23 mars 2019

 Mik 7:14-15,18-20 Ps 103:1-4,9-12 Luk 15:1-3,11-32

”Borta bra, men hemma bäst.” Munkar som varit på resa har sett och hört mycket, också det som är viktigt. Ändå är de tacksamma när de är tillbaka i ”sin avskilda boning i skogen”. Där får de hjälp att se och höra det viktigaste.

”Vem är en sådan Gud som du? - du som förlåter... du som har lust till nåd... du skall kasta alla folkets synder i havets djup."

Profeten Mika är förundrad.

Den som tror sig veta vad Guds barmhärtighet är, har ännu inte för­stått.

Han liknar den äldste sonen, som blev upprörd när hans bror kom hem och togs emot med ett stort gästabud.

Hans reaktion kan vi förstå. Det är varken klokt eller rättfärdigt att slösa bort sina gåvor och hela sin egendom.

Men den som menar sig veta vad Guds barm­­­här­tighet är, är själv ofta för­blindad. Barmhärtigheten upp­häver inte rättfärdigheten. Ändå är den stör­re.

Jesu egen pedagogik är att berätta om de två sönerna.

Den yngste "kom till besinning". Han insåg sitt läge och följde sin in­sikt. Så långt kan vi förstå.

Men när han ikläds den finaste dräkten och festen börjar, då räc­ker inga ord. Han tiger - av förundran.

Endast Anden kan upplysa oss om vad Guds barmhärtighet är.

Låt oss i avskildhet och tystnad be om Andens hjälp att ”komma till be­sin­ning”, att se oss själva i Guds ljus. ”Jag har syndat mot himlen och mot dig.”

Guds barmhärtighet är ”större”. Vi hör dess fullbordan i faderns ord till den äldste sonen: ”Mitt barn, du är alltid hos mig och allt mitt är ditt”.

Vi hör och firar det i den heliga eukaristin.  

"Vem är en sådan Gud som du?"

                                                                                                                           pater Ingmar Svanteson