Kortpredikan 23 maj 2025

Apg 15: 22-31; Ps 57: 8-12; Joh 15: 12-17

Redan i början av sin existens ställdes Kyrkan inför en fråga som hotade att splittra henne. Borde inte också hedningarna omskäras och följa Mose lag?

Några hävdade det, men de hade talat ”utan uppdrag” och spridit oro och förvirring. Lukas beskriver hur kyrkan finner lösningen och bevarar enheten.

På sitt första ”koncilium” handlar kyrkan med en oerhörd frimodighet. Hon säger: ”Den helige Anden och vi har beslutat”.

Kyrkan ägde krafter i sitt inre som hon knappast var fullt medveten om själv. Auktoritet har med tillväxt att göra. Hon växer utan att splittras.

I evangeliet beskriver Johannes hennes inre tillväxt. Jesus kallar sina lärjungar inte bara tjänare, utan vänner. Som vänner utför de inte bara givna befallningar. Som vänner får de ”veta” vad Sonen har hört av sin Fader.

De får ett oerhört löfte. Fadern skall ge dem ”vad de än ber om i Jesu namn”. Samtidigt växer det fram ur dem själva, ur vännernas nya frihet. De får vad de ber om.

När Jesus kallar lärjungarna för vänner, är det en beskrivning av Kyrkans frimodiga beslut: ”Den helige Ande och vi har beslutat”. Det liknar vad som händer när tjänaren växer till och förvandlas till vän. Paulus säger att hon ”blir fullvuxen och når en mognad som svarar mot Kristi fullhet”. Kyrkan är ”vänskapens sakrament”.

Ju hotfullare det ser ut med kyrkans mänskliga svagheter, desto viktigare är vår tro på den helige Ande.

O du helge Ande kom, uppfyll dina troendes hjärtan och tänd i oss din kärleks eld.

pater Ingmar Svanteson