Kortpredikan 23 juli 2021, S. Johannes Cassianus, präst, munk
2 Mos 20: 1-17; Ps 19: 8-11; Matt 13: 18-23
Eftersom den heliga Birgitta i Sverige firas i oktober firar vi ett annat av dagens helgon, den helige Johannes Cassianus (d. ca 430). Genom sina skrifter[1] har han spelat en vägledande roll för det andliga och asketiska livet i både öst och väst, också indirekt genom Benedictus regel, där han ofta finns ”mellan raderna”.
Cassianus talar inte så mycket om buden, men desto mera om dygderna. Om hur munken och människan skall lära sig urskiljningsförmåga, discretio, alla dygders moder och vägledare.
Han kan låta krävande, men är aldrig moraliserande. Han blottlägger hindren och öppnar låsta dörrar.
Han ”diagnostiserar” fienderna, de som får oss att styra fel eller fastna. Begär, vrede, bedrövelse, bekymmer, leda…
Han flyttar fokus från hjärnan till hjärtat. ”Framför allt skall du bevara ditt hjärta.” När hjärtat är ren(a)t, öppnar sig en väg.
Den vägen, att rena och bevara sitt hjärta, leder ofelbart till målet. Etappmålet är rättfärdighet, frid och glädje, slutmålet är Guds rike.
Cassianus asketiska väg öppnar ögonen för nåden.
Realistiskt beskriver han livet som en kamp. Ändå påminner han om, ofta till läsarens förvåning, att ingen seger kan vinnas annat än genom nåden.
Vår Herre själv beskriver vad som hindrar säden att bära frukt, men frukten är just en frukt av den säd som sås i människans hjärta.
Cassianus uppmanar till flitigt mottagande av den heliga kommunionen, som driver demonerna på flykten. Kommunionen är inte belöning för de starka, utan medicin för sjuka.
pater Ingmar Svanteson
[1] Ett urval finns översatta till svenska på Artos förlag.
