Kortpredikan 21 september 2019, Matteus, apostel och evangelist

Ef 4:1-7, 11-13 Ps 19:2-5  Matt 9:9-13

”Följ mig!”

En nyutkommen bok på svenska[1] har på sitt omslag en känd bild av dagens evangelium. Konstnären fångar ögonblicket just när Je­sus pekar på Matteus och säger: ”Följ mig!”

Matteus verkar chockerad och förvirrad. ”Jag? Det kan inte vara mig du menar.” Han pekar på någon som sitter bredvid. Men vi vet att han steg upp och följde honom.

Vem är den som säger ”Följ mig!” till en annan människa? Det kunde vara den högsta förmätenhet. Kons­t­nären målar Jesus med ansiktet skuggat. Matteus skall behöva hela sitt liv för att förstå kallelsens innebörd.

Paulus förklarar i teologiskt fullmatade ord vem det är som kallar: ”Den som står över allting, verkar genom allt och finns i allt”.

Den som kallar ”står över allting”. Matteus berättar i sitt evange­lium hur skrifterna fullbordas. En väldig plan genomförs. Men det hade han inte förstått utan att följa rösten.

Han är också den som verkar ”genom allt”. Matteus hade levt ett liv styrt av pengar och habegär, inlåst i ett falskt jag. Matteus skall upptäcka vem han själv är i Guds plan, sin egen roll i dra­mat. Att han själv är älskad.    

Den som kallar är också den som finns ”i allt”. Han kallar oss att upptäcka hans närvaro i allt, med början i mig själv.

”Den som står över allting, verkar genom allt och finns i allt” kallar på människan:

”Följ mig!”

                                                                                    pater Ingmar Svanteson

[1] John Sjögren: Efterföljelsens glädje, Artos. Bilden är målad av Caravaggio 1599-1600.