Kortpredikan 21 oktober 2021
Rom 6: 19-23; Ps 1: 1-4, 6; Luk 12: 49-53
Ibland kan vi ana att det i grunden finns bara två vägar att följa i livet, rättfärdighetens eller orättfärdighetens. Psaltarens första psalm skiljer mellan gudlösa och rättfärdiga.
Alla människor går antingen på den ena vägen eller på den andra. Vid den slutliga domen finns det bara får eller getter, välsignade eller fördömda.
Paulus använder en annan bild och säger att människan antingen ställer sina krafter i orenhetens och laglöshetens eller i rättfärdighetens tjänst. Det första leder till evig död, det andra till helighet och evigt liv.
Men skillnaden är i grunden inte moralisk. Aposteln ser djupare. Det goda slutet är inte bara, eller ens främst, resultatet av ett mänskligt val, utan i grunden en gåva. Men en gåva som kan avvisas.
”Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus, vår Herre.” Rättfärdighetens ”lön” visar sig vara en gåva.
Jesus har kommit för att tända en eld på jorden. Elden avslöjar och förbränner egenvilja och olydnad, styrd av det högmod som inte vill ta emot nåden som en ren gåva.
I Skriften är elden inte bara en bild för dom och särskiljande, utan också för den helige Ande, den största gåvan. Reningens eld bereder väg för kärlekens eld.
När kampen fullbordats är det nåden som triumferar. ”Guds gåva är evigt liv i Kristus, vår Herre.”
I dödsriket finns bitterhet och hädelse, men ingen lovsång. I himlen är allt lovsång.
Vi föregriper det i den heliga eukaristin, som betyder tacksägelse.
pater Ingmar Svanteson