Kortpredikan 21 oktober 2019

Rom 4: 20-25; Luk 1: 69-75 (Resp.psalm); Luk 12: 13-21

Abraham tvivlade inte på det löfte han hade fått av Gud. Han var förvissad om att Gud både ville och kunde infria sitt löfte.

Paulus säger att han därmed ”räknades som rättfärdig”. Men denna rättfär­dighet var inte bara en bedömning hos Gud. Något skedde med Abraham. Han blev rättfärdig, har gjordes rättfärdig.

Detta tillämpar Paulus med tanke på dem som ”tror på honom som från de döda har uppväckt vår herre Jesus”. Abrahams tro på Guds löfte gav honom en son. Vår tro på Kristi död och uppståndelse gör oss rättfärdiga och ger oss del av ett nytt liv. Vi blir, med Marias ord: ”Rena och rättfärdiga inför honom.”

Jesus låter sig inte anlitas som juridisk rådgivare i arvstvister. Han har inte kommit för att döma i sådana frågor. Han varnar för att samla i lador. Materiella ägodelar har tidsbegränsat vär­de och får habe­gä­ret att växa. Indirekt ställer han frågan hur en människa blir ”rik inför Gud”.

Det är den frågan som Paulus besvarar. ”Inför Gud” kan människan bli rik bara genom att Gud själv berikar henne. Gåvan tas emot genom tron. Gud gör människan ”rättfärdig” genom hennes tro på Jesu död, som försonar synden, och på hans up­p­stån­del­se, som ger henne del av det nya livet.

Därför firar vi den heliga eukaristin.  ”Din död förkunnar vi, Herre, och din uppståndelse bekänner vi.”

                                                                                                    pater Ingmar Svanteson