Kortpredikan 21 november 2023, Den saliga jungfru Marias tempelgång
2 Mack 6: 18-31; Ps 3: 2-8a; Luk 19: 1-10
Dagens Mariafest fick sin prägel av det apokryfa Jakobs Protoevangelium. Det berättar om hur Maria som barn fördes till templet för att där beredas att bli Messias moder, men också att följa sin Sons överlåtelse och offer av sitt liv.
Hon kände säkert till den nittioårige Elasars offer, när han vägrade att äta det förbjudna svinköttet. Några av hans vänner hade anpassat sig. De erbjuder honom att skaffa sådant kött som var tillåtet att äta. Också vänner kan svika. Men Elasar vägrar och är trogen till slutet.
Han vill inte ”delta i ett bedrägeri som skulle få många ungdomar att tro att den nittioårige Elasar gått över till hedendomen”. ”En försvinnande liten tid till”, vad är det värt, jämfört med ett gott samvete? Det är varken legalism eller fanatism, det är frihet.
När hans kropp utstår tortyren säger han: ”Gud vet att hans själ i gudsfruktan utstår detta med glädje”. Också Elasar ”vet”. Hans samvetes visshet ligger djupare än de kroppsliga plågorna.
Också Sackaios ”vet”. Jesu besök i hans hus har gett honom frihet, frihet att ge hälften av sin förmögenhet till de fattiga. Dem som han pressat ut för mycket av lovar han att betala fyrdubbelt tillbaka. Hans nyvunna frihet ger mer än vad lagen krävde.
Sackaios gör bot och ger gåvor. Elasar ger sitt liv. Maria överlåter hela sitt liv åt Guds vilja och plan.
Alla rena offer har sin källa i Kristi offer, som frambärs på altaret i det eukaristiska offret.
Den heliga eukaristin bekräftar Jesu ord om Sackaios och alla som bär fram sina liv. Offret är svaret på en gåva:
”Idag har räddningen nått detta hus – han är också en son till Abraham”.
pater Ingmar Svanteson
