Kortpredikan 21 maj 2021

Apg 25: 13b-21; Ps 103: 1-2, 11-12, 19-20b; Joh 21: 15-19

Paulus har yrkat på att få sin sak avgjord av kejsa­ren. Den rätten har han som romersk medborgare. Han blir också korrekt behandlad.

För Paulus fanns skäl som inte var uppenbara för den världsliga över­heten. Her­ren hade sagt till honom att han skulle ”vittna i Rom”. Det som händer in­går i en större plan. Kyrkans tyngd­punkt skul­le flytta från Jerusalem till Rom.

Också Petrus liv ingår i denna plan. Han får höra: ”När du blir gammal, skall du sträcka ut dina armar och någon annan skall spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill”. Roms plats i Kyrkans liv bygger på de båda apostlafurstar­nas martyrium på denna plats.

Guds plan efterfrågar apostlarnas överlåtel­se åt Guds plan. Herren har tagit denna mänskliga risk. Kyrkans väg genom histo­rien är långt ifrån alltid ren och uppbygglig, inte heller på­varnas.

I dialogen mellan Herren och Simon Petrus ser vi att det i grunden inte finns någon motsättning mellan person och ämbete, mellan per­son­­­­­lig överlå­telse och apostoliskt ansvar för kyrkan.

Kyrkan tve­ka­r in­te att ärligt berätta om hur de mänskliga redskapen har svikit. Inte minst Petrus. Men än viktigare är att Herren ändå förnyar deras uppdrag. Han tar inte tillbaka sin kallelse. Därför överger vi inte dem som fått det apos­toliska uppdraget. I varje mässa ber vi för vår påve och vår biskop.   

Det som händer med Petrus är dessutom en spegel för varje kris­­ten. Det för­troen­de lärjungen får förnyat efterfrågar hans kärlek, den kärlek han har fått som gå­­­­­­va.

Uppdraget och troheten är sammanvävda och förenade med svaret på Her­­­rens fråga: ”Älskar du mig?”   

Även om lärjungen har en motsträvig vilja. ”En annan skall föra dig dit du inte vill.” ”Gud är ännu mer förut­se­en­de och angelägen om sitt folks frälsning och väl­gång än vad vi själva är.” (Cassianus)

Endast Guds helige Ande kan förena min vilja med hans, liksom So­nens vilja i den helige Ande är ett med Fa­derns.

”O du helige Ande kom, uppfyll dina troendes hjärtan och tänd i oss din kärleks eld.”

                                                                                                                      pater Ingmar Svanteson