Kortpredikan 21 juni 2022, S. Aloisius Gonzaga, jesuit
2 Kung 19: 9b-11, 14-21, 31-36; Ps 48: 2-4, 10-11; Matt 7: 6, 12-14
Dåtidens stormakt Assyrien hade intagit Nordriket år 721 f. Kr. Tjugo år senare, hotas också Juda rike och Jerusalem. Kung Hiskia får ett hotfullt och sarkastiskt brev från den assyriske kungen. ’Skulle du bli räddad, när alla andra gått till spillo?’
När kungen läst brevet gick han in i Herrens hus och ”bredde ut brevet inför Herrens ansikte”. Han ”påminner” Gud om hans makt och barmhärtighet. Genom profeten Jesaja får han löfte om hjälp. En ängel griper in och slår fienden. Historikerna bekräftar att en farsot ägde rum vid denna tid. Det ena utesluter inte det andra.
Hiskias handlande liknar en eukaristi. Han breder ut brevet ”inför Herrens ansikte”. I offertoriet bär vi fram gåvorna och bönerna och lägger dem på det utbredda korporalet på altaret.
I den eukaristiska bönen påminns vi om Herrens makt och barmhärtighet. ”Du som tronar på keruberna, du som råder över alla riken på jorden”, bad Hiskia. Kyrkan sjunger det trefaldiga Helig och ”påminner” Gud om Kristi död och uppståndelse.
Att följa Kristus är att gå en smal väg. Destruktiva tankar måste energiskt bekämpas och avvisas. Kampen är nödvändig men det är bara Gud som kan besegra våra fiender och dra oss till målet.
Aloisius (1568-1591) valde redan som barn den smala vägen. Han bröt med sin förnäma familj och blev jesuit. När pesten drabbade Rom erbjöd han sig själv som vårdare. Han smittades och gav sitt 23-åriga liv för de pestsmittade.
I ett brev varnar han sin mor att kränka ”Guds oändliga godhet, vilket ni skulle göra om ni sörjde mig som en död, när jag lever inför Guds ansikte”. Han vittnar om ”den gudomliga godhetens djup, detta hav utan gräns och botten”.
Vi fortsätter att göra som Aloisius och Hiskia, vi breder ut våra böner inför Herrens ansikte och låter honom förvandla och besvara dem.
Både i hjärtats bön och i den heliga eukaristin.
pater Ingmar Svanteson
