Kortpredikan 21 juni 2021, S. Aloisius Gonzaga, ordensman
1 Mos 12: 1-9; Ps 33: 12-13, 18-20, 22; Matt 7: 1-5
”Åt din säd skall jag ge detta land.”
Abraham uppmanades att bryta upp till ett nytt land. För de troende betyder det inte ett geografiskt land utan vägen till det egna och renade hjärtat.
”Uppbrottet” sker när det hjärtat renas från främmande makter och människan tar det rena hjärtat i besittning. Guds rike föregrips.
Till de främmande makterna hör lusten att döma andra. Den som dömer andra låter hjärtat ockuperas av främmande ”ockupanter” och förlorar sin frihet och glädje.
Abraham uppmanades att ”bryta upp”. Vi uppmanas att först ta bort bjälken ur det egna ögat.
Då händer något. Människan kan ta sitt hjärta i besittning. Glädjen återvänder.
Aloisius Gonzaga (d. 1591) fick tidigt smaka detta. Han växte upp vid de florentinska och spanska hoven, men valde han att bli präst och jesuit.
Som 23-åring gav han sitt liv för de pestsmittade. I ett brev till sin mor vittnar han om den gudomliga godhetens djup, ”detta hav är utan gräns och botten”.
I förväg fick han smaka Guds rike och blev ungdomens och de studerandes skyddshelgon.
De ödmjuka prisas saliga och får löftet att ”besitta landet”. Det rena hjärtat är den säkra vägen till Guds rike. Löftet till Abraham går i uppfyllelse
”Åt din säd skall jag ge detta land.”
pater Ingmar Svanteson
