Kortpredikan 21 januari 2023, S. Agnes, jungfru och martyr
Heb 9: 2-3, 11-14; Ps 47: 2-3, 6-9; Mark 3: 20-21
”De menade att han var från sina sinnen.” Inte ens Jesu anhöriga kunde utan vidare förstå hans ord och gärningar. Den som följer honom får inte alltid svar på sina frågor. De blir också flera och intensifierade.
Stadsprefekten i Rom (början av 300-talet) kunde inte förstå varför den trettonåriga flickan Agnes avvisade hans frieri. Hon sade att hon var trolovad med Kristus.
Det är inte lätt att förstå varför splittringen mellan de kristna är så svår att hela.
Paulus förstår inte varför han gör det onda mot sin vilja.
”Svaret”, eller vägen till det, är heller inte omedelbart begripligt. Hebreerbrevet talar först om ”blodet av bockar och tjurar”. Dessa djur är passiva, oförstående och motvilliga. De pekar fram mot ”blodet från Kristus, som i kraft av evig ande har framburit sig själv”.
Endast Kristi offer kan ”rena våra samveten från döda gärningar så att vi kan tjäna den levande Guden”.
Kyrkan ser detta ord förverkligat i martyrerna, inte minst den heliga Agnes martyrium.
Biskop Ambrosius (slutet av 300-talet) är en av dem som förundras: ”Hon vet inte än vad det är att dö, men hon är beredd. Mot sin vilja har hon släpats till altaret. Mitt i flammorna sträcker hon ut sina händer mot Kristus. Just där på avgudaaltaret tecknar hon sig med Jesu Kristi, Segrarens, tecken. Alla gråter, inte hon. Alla häpnade över att hon redan var ett vittne för Gudomen, hon som på grund av sin ålder inte var vittnesgill. Man kunde se skarprättaren darra, som om han vore den dömde. Hon förblev jungfru, hon vann martyriet”.
Kyrkan gläder sig över den heliga Agnes, vars namn betyder lamm.
”O Guds Lamm, som borttager världens synder, giv oss din frid.”
”Låt oss, som med vördnad firar den heliga Agnes martyrium, följa henne efter i en tro som aldrig vacklar.”
pater Ingmar Svanteson
