Kortpredikan 20 oktober 2021
Rom 6: 12-18; Ps 124: 1-8; Luk 12: 39-48
I Romarbrevets femte kapitel har Paulus undervisat om tillvarons förvandling genom Kristi död och uppståndelse. I sjätte kapitlet undervisar han om hur människan får del av denna förvandling genom dopet.
Dopet är livets största gåva, men den tas emot i tro och är därför också ett val. ”Ni valde” säger aposteln, ”att av hela ert hjärta lyda den lära som ni blivit införd i”. Den döpte har valt att använda sina ”lemmar” som redskap för det nya livet, ”för rättfärdigheten”.
Valet av det nya livet måste ständigt upprepas och fördjupas. Det sker i påsknattens bekännelse men upprepas varje dag.
Väljer människan ”synden” och ”begäret”, blir hon ”redskap för orättfärdigheten”. Hon blir ”slav” under den hon ”lyder”.
Paulus påminner de kristna om att de genom dopet ”har återvänt till livet från döden”. Genom Kristus står de ”under nåden”.
Valet måste göras inför varje frestelse.
Fienden går listigt till väga och använder sig av känslorna. Ibland de aggressiva och vredgade. Ibland med känslor av ledsen bedrövelse, som får hjärtat att krympa. Lemmarna blir som förlamade och krafterna tycks rinner bort.
Men sådana känslor är inte så starka som de ger sken av. De är främmande ockupanter och kan i Jesu namn och med nådens kraft avvisas.
När Paulus varnar och vägleder är han som den trogne och kloke förvaltaren i Jesu liknelse som ställer fram mat i rätt tid.
Guds ord och bönen är både mat och vapen. ”Vi kom undan som en fågel ur jägarens snara: Snaran gick sönder och vi kom undan.”
Apostelns undervisning avslöjar den fiende som förslavar.
Men framför allt vill han föra oss in under nåden, in i den lydnad som för till rättfärdighet och sann frihet, livet i Kristi tjänst.
pater Ingmar Svanteson
