Kortpredikan 20 januari 2020
1 Sam 15: 16-23; Ps 50: 8-9, 16bc-17, 21, 23; Mark 2: 1:8-22
"Lydnad är bättre än offer."
De monastiska fäderna hänvisar ofta till detta Samuels bistra svar till Saul. Det förutsätter att man förstår Samuels ord på ett andligt sätt. Amalekiterna, som på den historiska planet var Israels fiender, blir symboler för de andliga fienderna.
Man kan inte behålla en viss synd, men ivrigt bekämpa de andra. ”Allt vatten rinner ut, också genom ett litet hål.”
Saul bröt mot lydnaden och tänkte att ett offer kunde skyla över hans olydnad.
Egna projekt ger lätt näring åt högmod och äregirighet. Den högmodige kan vara ivrig i det egna, men trög i det gemensamma. Sådan iver sprider inte glädje.
Lydnad är hälsosammare för ödmjukheten. Den har mindre att berömma sig av. Trons lydnad är i grunden ett mottagande. Då blir lydnad något gott, också för de äldre och mer erfarna.
De egna projekten ger i längden ingen glädje, medan lydnaden ger både frihet och glädje. ”Att göra din vilja, min Gud, är min lust.”
Lydnaden får hjälp att överlåta sig, att tro och förtrösta.
Kyrkan har inget eget offer att bära fram. Hennes enda offer är det som Gud lägger i hennes händer, Kristi offer. Detta bär hon fram i tro och lydnad. Den troendes lydnad infogas i Kristi offer.
”Lydnad är bättre än offer.”
pater Ingmar Svanteson
