Kortpredikan 20 februari 2024
Jes 55: 10-11; Ps 34: 4-7, 16-19; Matt 6: 7-15
Guds ord liknas av profeten vid regnet och snön, som gör jorden fruktbärande. Herrens ord ”skall inte vända tillbaka fåfängt, utan att ha verkat vad det var utsänt till”.
Det sker inte automatiskt när det gäller människan. Hon måste ta ordet i sin mun och göra det till sitt ord. Det sker när hon ber Guds ord. Sju gånger om dagen, säger Benedictus. Jesus ger oss sju böner och säger: ”Så skall ni be”.
Då sker något. Cassianus säger att de som tar orden ”Fader vår” i sin mun, de är inte längre slavar, utan barn. De låter ordet utföra vad det säger. De ber med hjälp av Guds ord, som utför det vartill det är utsänt.
Guds namn är heligt. Vi uppmanas att be: ”Låt ditt namn bli helgat”. De som använder hans namn med fruktan och frimodighet blir inte opåverkade. Bedjarna blir själva heliga.
De som ber om Guds rikes ankomst, öppnar dörren för hans rike i det egna hjärtat, i hopp om rikets slutliga ankomst.
De som överlåter sig åt Guds vilja upptäcker, förr eller senare, att de blir ledda av en personlig vilja som älskar dem mer än de själva gör.
De som ber om ”bröd”, ber inte främst om bröd för kroppen. Cassianus säger att de ber om det övernaturliga bröd som är just Guds ord, den andliga näring och klarsyn som de behöver varje dag. Dess tydligaste form är ”Fader vår”.
Det ger dem kraft att göra det bara Gud kan, att förlåta dem som skadat och sårat dem.
De får kraft att härda ut i prövningen och att avvisa den Onde.
De ber inte med egna ord. De ber med Guds ord för att få del av dess kraft.
Kyrkan lägger Fader vår i de troendes mun direkt efter den eukaristiska bönen. Fader vår har en eukaristisk struktur och prägel.
Bönen förvandlar bedjarna till det ord de tar i sin mun, liksom eukaristin förvandlar kommunikanten.
Kommunikanten säger sitt Amen i tro och med hela sitt liv. Guds ord återvänder inte utan att åstadkomma det vartill det är utsänt.
pater Ingmar Svanteson
