Kortpredikan 20 augusti 2021, S. Bernhard av Clairvaux, abbot och kyrkolärare
Rut 1: 1, 3-6, 14b-16, 22; Ps 146: 5-10; Matt 22: 34-40
Den helige Bernhard är en av kyrkans stora lärare och kyrkoförnyare. Någon har sagt att han bar hela 1100-talet på sina axlar. Under hans ledning grundade Clairvaux 68 kloster, bland annat i Alvastra och Nydala.
Hans umgänge med den heliga skrift är hisnande, hans bilder och uttryck sensuella och drastiska, vackra och välsmakande. Han bekräftar profeten Hesekiels ord om att Gud vill ge folket ett nytt hjärta och låta en ny ande komma i deras bröst.
Bernhard säger: ”Kristus dog, och förtjänar därför vår kärlek. Anden berör oss, och uppväcker så vår kärlek. Den ene visar oss sin stora kärlek, den andre skänker den.” Det är teologi (läran om Gud).
Men han känner också människan: ”Ingen kan göra Gud till sin fiende, utan att också bli sin egen fiende.” Människan som Guds avbild bekräftar den uppenbarade tron. Det är antropologi (läran om människan).
Lika intensivt som Bernhard varnar för eviga straff, lika intensivt lockar han bröderna att gå den fullkomliga kärlekens väg. Människan skall inte älska Gud som en slav, av fruktan för straff. Men inte heller för Guds gåvors skull, utan för Guds egen skull. Det är soteriologi (läran om hur människan blir frälst och helig).
Martin Luther och många evangeliska förkunnare Iäste och citerade gärna Bernhard. De kände igen nådens budskap i hans förkunnelse. Dock hade de svårare att på allvar bekräfta att denna nåd väntar på människans svar.
Ruts bok kan läsas som en intagande kortnovell, men den är också en profetia om Guds plan med alla folk. Rut blir ju stammor till David. Som moabitiska blir hon därmed en profetisk gestalt om Guds väldiga plan att göra alla folk till lärjungar och infoga dem i olivträdet, Israels folk.
Ruts kärlek till sin svärmor, som säkert vittnade om Mose lag för sin svärdotter, har sin källa i det dubbla kärleksbudet. På dessa bud hänger hela lagen och profeterna, som dörren på sina gångjärn.
Den helige Bernhard öste ur Guds ords källa både i Gamla och Nya Testamentet. Vi firar dess sakramentala fullbordan i den heliga eukaristin för att ”bli brinnande i anden” (kollektbönen).
pater Ingmar Svanteson
