Kortpredikan 2 juli 2021
1 Mos 23: 1-4, 19; 24: 1-8, 62-67; Ps 106: 1-5; Matt 9: 9-13
Abraham köper ett stycke mark av Hets barn för att kunna begrava sin hustru Sara. Det är det första stycke mark han förvärvar av det land som Gud har lovat honom och hans efterkommande.
Men hans efterkommande skulle under lång tid få vara på vandring och bo i tält innan landet blev deras.
Också det nya förbundets folk känner igen sig. Kyrkan är på ”pilgrimsfärd på jorden” och bor i tält. Det utlovade landet pekar mot det himmelska landet.
Det Gamla Förbundets händelser är skrivna till vår tröst. Abrahams son Isak får sin Rebecka. Han för henne in i sin moders tält. Han tar henne till sig och hon blir hans hustru. Han har henne kär och tröstas i sorgen efter sin mor.
Det är en vacker och varm berättelse, en ”miniberättelse” infogad i Guds stora berättelse om hur Gud älskar sitt folk och tar det till sin brud.
Jesus måste ha sett att Matteus, tullindrivaren, inte var lycklig. Det lär vara vetenskapligt bevisat att ingen blir lycklig av pengar. Jesus kallar honom: ”Följ mig!”
Det är en kallelse, men också en kärleksförklaring.
Matteus måste ha tvivlat och frågat sig hur det var möjligt. Skulle han vara älskad? Jesus säger: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka”. Han ligger till bords i hans hus.
Johannes säger att ”Ordet blev människa och bodde ibland oss.” Uttrycket ’bo ibland oss’ betyder bokstavligt att Gud slog upp sitt tält ibland oss.
I varje eukaristi sker det på nytt. Han slår upp sitt tält och för oss in i det. Gud tröstar sitt folk genom att ta det till sin brud.
De ödmjuka får smaka och föregripa slutmålet: ”Saliga de ödmjuka, de skall besitta landet”.
pater Ingmar Svanteson
