Kortpredikan 2 februari 2024

Syr 47: 2-11: Ps 18: 31, 47, 50-51; Mark 6: 14-29

Som sammanfattning av Davids historia låter oss kyrkan höra ur Jesu Syraks bok. Den vise Syrak beskriver David som den store hjälten. ”Han lekte med lejon som med killingar.” Han fällde Gol­jat till marken och krossade filistéerna. Men David visste att det var Gud som gav både styrkan och segern.

Enligt Jesu Syrak införde David en storslagen liturgi i templet. Han lät sången lju­da från tidig morgon ”med sköna melodier”. För­fattaren, som skriver långt senare när templet var byggt, ser ändå David som upphovet till altartjänsten i templet.

Johannes Döparen vågade gå till rätta med Herodes, vilket kos­ta­de honom livet. Det kostar också idag när kyrkan talar om vem man får och inte får ”leva ihop med”.

När Herodes får höra om Jesus tror han att det är Johannes som uppstått från de döda. Hans dåliga samvete förföljer honom.

Men det Herodes inte förstår är att både Döparen och Jesus käm­­par för att ge honom och alla syndare livet tillbaka. David visste vad talade om. ”Herren tog bort hans synder”.

David är både syndaren, kämpen och sångaren, både den som fallit djupt och upphöjts ännu högre. Hans ånger över sina synder bereder väg för lovsång och jubel. Liksom Johannes beredde han väg.

Davids kamp, både med sig själv och med folkets fien­der, bere­der väg för hans sång, som inte vittnar om ho­nom, utan om den Herre som tagit honom i sin tjänst.

Människans kamp mot fienden är nödvändig, men det är Herren som ger seger. David sjunger: ”Du ger din konung väldig seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans ätt för evigt”.

Johannes Döparen vittnar om det: ”Se, Guds lamm, som bortta­ger världens synder”.

Hans kyrka vet och besjunger det i varje eukaristi.

pater Ingmar Svanteson