Kortpredikan 19 oktober 2022, S. Paulus av korset, präst
S. Paulus av korset, präst[1]
Ef 3: 2-12; Jes 12: 2-3, 4b-6 (Resp.psalm); Luk 12: 39-48
Aposteln mediterar över ”den outgrundliga rikedom som finns i Kristus.”
Denna rikedom, ”hemligheten med Kristus”, har varit fördold i tidigare släktled, men har nu uppenbarats för hans heliga apostlar och profeter. Också hedningarna skall få del av denna ”rikedom”.
Inte ens änglarna kände hela hemligheten. Enligt aposteln är det Kyrkan som uppenbarar hemligheten för ”härskarna och makterna i himlarymderna”.
I varje eukaristi svävar de över altaret, bävar och tillber, ”Helig, helig, helig…”
Kyrkans ansvar att både förkunna, fira och förmedla är enormt. Hon känner igen sig i evangeliets ”tjänare som vet vad hans Herre vill”. Hon är ”förvaltaren som av sin herre är satt att ha hand om tjänstefolket och dela ut maten åt dem i rätt tid.” Men ve henne om hon ”inte handlar efter hans vilja”.
En av hennes tjänare, Paulus av Korset, hade upptäckt att redan korset gav ifrån sig kraft. ”I den helige Paulus har du visat korsets hemlighet och kraft.” (slutbönen) Frimodigheten rinner fram som en kraft, som en källa till glädje.
I kollektbönen ber vi: ”Lär oss att som den helige Paulus i kärlek omfatta Kristi kors.” I stället för att försöka bli av med korset, omfattade han det – och fick erfara dess kraft.
Det finns en hemlighet i att förena sina lidanden med Kristi lidande. I ett brev till en ordenssyster skriver han: ”Kärleken blandar sig med smärtan och smärtan med kärleken, så att det inte längre går att skilja kärleken från smärtan eller smärtan från kärleken. Göm er alltså i Jesus, den Korsfäste.”
I evangeliet passar Kristus själv upp vid bordet. Han är den egentlige celebranten i varje eukaristi.
”Lär oss att gestalta våra liv med Herrens lidande för ögonen, det mysterium som här blir närvarande.” (bönen över offergåvorna)
pater Ingmar Svanteson
[1] Död 1775. Grundade Passionistkongregationen, verksam också i Sverige.
