Kortpredikan 19 maj 2022
Apg 15: 7-21; Ps 96: 1-3, 10; Joh 5: 9-11
”Bli kvar i min kärlek.”
Bakgrunden är bilden av vinstocken. För att bära frukt måste grenen bli kvar i vinstocken.
Lukas berättar om hur hedningarna skall ympas in i samma vinstock. Frågan om de skulle omskäras blev föremål för en lång överläggning. Petrus börjar inte med att tala, utan med att lyssna. Som när abboten lyssnar till alla bröder i en viktig fråga som måste avgöras.
Därefter berättar Petrus om händelsen med Cornelius. Han kunde själv vittna om att Gud inte gjorde skillnad mellan judar och hedningar. Så får Paulus och Barnabas berätta om samma erfarenhet. Alla tiger och lyssnar. Till slut kan Jakob summera och även ta hänsyn till de judekristna som behövde tid för att förstå det omvälvande nya.
Petrus har redan formulerat kvintessensen i beslutet: ”Det är genom vår herre Jesu nåd som vi blir frälsta och likaså de”.
Det Lukas berättar är utsidan av denna hur denna nåd förmedlas. Insidan anar vi i bilden av vinträdet, där saven får grenen att bära frukt. Det är den nåden som får martyrerna att ge sina liv och den orättvist behandlade att reagera med tålamod.
”Bli kvar i min kärlek.” – Nåden gör allt, men slår inte ut människans frihet. Hon kan hela tiden handla annorlunda: dra sig undan, gå bort, lägga händerna i knät, somna på sin post, låta sig fångas av klagan och självömkan…
”Om ni håller mina bud, blir ni kvar i min kärlek.” I grunden finns det ingen motsättning mellan Jesu bud och kärleken.
Men något nytt har tillkommit. Jesu bud är fyllda av nåd. Av en mild men förvandlande kraft. Utgjuten i våra hjärtan.
Jesu ord kulminerar i löftet om den fullkomliga glädjen. Hans glädje rinner in i oss. Han hade ju sin glädje och lust i att göra Faderns vilja. Inte slavens lydnad, utan Sonens. Beviset är hans glädje. Den glädjen vill han ge sin kyrka och sina lärjungar.
Vi firar den heliga eukaristin i trons lydnad för Jesu ord.
”Bli kvar i min kärlek.”
pater Ingmar Svanteson
