Kortpredikan 19 juli 2023
2 Mos 3: 1-6, 9-12; Ps 103: 1-4, 6-7; Matt 11: 25-27
”Jag vill gå dit bort och betrakta den underbara synen och se varför busken inte brinner upp.”
Mose har sett eldslågan slå upp ur busken, utan att busken förtärs. Det är inte bara en ovanlig syn, den är också underbar. Den lockar Mose att gå närmare.
Det tvingar honom att dra skorna av fötterna. Det är den nödvändiga beredelsen. Man anar att Mose skall tas i anspråk.
Den brinnande busken är en förebild både till människoblivandet och till dess fortsättning i den heliga kyrkan.
Det gudomliga ljuset lyser i Marias son, utan att förtära hans mänsklighet. Men också i Marias moderskap, som inte omintetgör hennes jungfrulighet. Och i de heligas beroende av nåden utan att eliminera viljans roll.
Drivkraften till alltsammans är Guds vilja att befria sitt folk ur betryck och slaveri under främmande makter. Hans vilja är hans kärlek, den helige Ande. Endast genom Anden uppenbaras den för oss. Mose lockas av den underbara synen.
När Mose får uppdraget att befria folket ur slaveriet tvivlar och tvekar han: ”Vem är jag, att jag skulle gå till farao och att jag skulle föra Israels barn ut ur Egypten?”
Han får svaret: ”Jag vill vara med dig”. – Det betyder samma närvaro som i den brinnande busken.
Det tar Mose helt och fullt i anspråk. Hans fråga: ”Vem är jag?” får samma svar som redan har lockat honom att närma sig busken: ”Jag vill vara med dig”.
Det är därför vi firar den heliga eukaristin.
pater Ingmar Svanteson
