Kortpredikan 19 juli 2019

2 Mos 11:10-12:14; Ps 116:12-13,15-16bc,17-18; Matt 12:1-8

Påskalammsmåltiden instiftas. Det sker strax före uppbrottet från Egypten. Författaren summerar: ”Detta är Herrens påsk”. 

Herren håller dom över ”Egyptens alla gudar”, vilket betyder domen över de on­da makterna.  

De vars dörrar är bestrukna med påskalammets blod räddas och förs ut i friheten. De som deltar skall vara ”omgjordade kring höfterna, ha skor på fötterna och stavar i händerna”, beredda till upp­­­brott. De är beskyddade, men kallade till uppbrott.

Det sanna påskalammet är vår Herre Jesus Kristus, vars blod är starkare än all ond­ska, synd och död.

Kyrkan firar det inte bara varje påsknatt. Om varje eukaristi kan vi säga: "Detta är Herrens påsk". Om hela kyrkan och varje kristen skall det kunna sägas: Hon vittnar om "Herrens påsk".

I evangeliet hör vi hur lärjungarna rycker av ax och äter. Det var tillåtet enligt Mose lag, men enligt fariséerna fick det inte ske på sabbaten.

Jesus försvarar sina lärjungar. Kanske kände de inte ens till fariséernas stadgar. Han hänvisar dels till vad David gjorde vi ett tillfälle när han och hans män var hungriga, dels till vad prästerna gjorde när de frambar offer på sabbaten och då åt av offret.

Men det chockerande är ordet: ”Människosonen är herre över sab­baten” och "Här finns något som är större än templet." Anspråket är oerhört. Som när han säger: ”Ni har hört att det är sagt… men jag säger…”.

Både lagen och offren vill lära oss barmhärtighet, gudomlig barmhärtighet.

Det är mer än en lära. Den ger lärjungen barmhärtighet när hon mest behöver den. När hon inser sin skuld. Men det stannar inte med det.

Herrens påsk ger oss barmhärtighet för att förvandla oss och göra oss barmhärtiga. För att göra oss beredda till uppbrott och verklig frihet.

”Gå, i Herrens frid!”

                                                                                                              pater Ingmar Svanteson