Kortpredikan 19 januari 2023, S. Henrik, biskop och martyr, Finlands apostel
Heb 7: 25 - 8: 6, Ps 40: 7-10, 17; Mark 3: 7-12
Enligt legenden blev Henrik dräpt av en bonde som han ålagt botgöring för dråp. Hans reliker flyttades senare till Åbo domkyrka. Han firas som Finlands apostel.
Henriks martyrium infogas i det offer som Kristus enligt Hebreerbrevet framburit ”en gång för alla”.
Kristi offer fullbordar alla det första förbundets offer. ”Skuggbilden” ersätts av verkligheten.
Kyrkans eukaristiska offer är närvaron och åminnelsen av detta enda och eviga offer. Det gäller för alla tider och blir därför tillvarons försonande och nyskapande mittpunkt.
Därför kan Hebreerbrevet säga att Jesus ”nu och för all framtid kan rädda dem som nalkas Gud genom honom”.
Markus berättar att Jesus lät sig finnas av ”alla som led av någon plåga och trängde sig på honom för att få röra vid honom”.
Det som en gång hände på en historisk plats fortsätter och blir närvarande i det eukaristiska offret.
”Ett sant offer är (enligt Augustinus) varje gärning, varigenom vi förenas med Gud i en helig gemenskap.”
Det enda offer vi kan bära fram är Kristi offer, som är både Faderns offer när han ger sin Son åt världen, och Sonens offer, när han överlåter sig åt Faders vilja.
Eukaristin är både gåva och offer. Kyrkan både tar emot frukterna av Kristi offer och förenar sig med detta gudamänskliga offer.
Vi vädjar till honom, rör vid honom, smakar honom, helas och botas av honom, för att också, i martyrernas efterföljd, förenas med Sonens offer och dras till Fadern.
pater Ingmar Svanteson
